Rondane

Losjön till Lofoten dag 3.

Rondane nationalpark 

Jag sover dåligt. Mest för att Ru (hunden) har svårt att koppla av och byter sovplats hela tiden. Vi tar en lugn morgon. Fixar frukost och packar för en dagstur. Ingen karta men det går bra ändå. En bit följer vi leden o sen viker vi av, som vi alltid gör. Jag är trött och lite gnällig och Ru är stark och drar i kopplet. Tyvärr finns ingen chans för hundarna att springa fritt. Eftersom fåren betar fritt i norska fjäll måste vi ha järnkoll på hundarna. Fåren lufsar runt lite här o var. 

Vi fikar lite. Det är blåsigt och vi njuter av att vara bland bergen. Går en bit. Tar några bilder. Sen är det dags för lunch. Efter lunch vadar vi över ån och följer leden tillbaka till tältet. 

Vi vilar på eftermiddagen, leker med hundarna och badar i ån. Äter frystorkat till middag. Det blir en lugn kväll och vi somnar tidigt. 

In i Norge

Losjön till Lofoten dag 2.

Falun till Rondane. 

Efter frukost och dusch lämnar vi Falun. Vi rullar iväg i fint väder. Handlar på Ica i Mora. Lina köper en kudde. Jag kollar på fula solglasögon men kan inte bestämma mig. Vi köper pasta och grönsaker. 

Utanför Älvdalen stoppar vi vid en rastplats och fixar lunch. Hotellrumsbokningen har blivit fel och jag ringer och ordnar det. Oroar mig. Tydligt tecken att det är dags för lunch. Gasköket krånglar och jag blir helt sammanbiten men vi lyckas iallafall koka pasta. Sen när vi ska göra kaffe krånglar ingenting. Åh vad det är bra med mat.

Sekunden efter att vi packat in oss i bilen så kommer regnet. Vi åker vidare mot Idre och regnet öser ner. L sover gott. Jag följer väg 70 tills vi kommer in i Norge. Gränsen här märks knappt. Vi stannar och tankar och killen som tar betalt tilltalar mig engelska. Undrar varför. Trodde han att jag var tysk?

Vi kör förbi femunden och fiskargubbar i vadarstövlar. Några renar går upp och ner på vägen och verkar inte vilja flytta på sig. Den ena har enorma horn. Bisarrt stora.

Vi kör på över fjällområden i Hedmark. Enstaka gårdar. Får och kor. 

Vi stannar utanför en by och rastar hundarna. Skojar om att korna i hagen intill ska rymma. En minut senare kommer hela gänget gående på vägen. Helt klart på fel sida stängslet. Bonden dyker snart upp och föser hem gänget. Vi käkar lite frystorkat och rullar sedan vidare. Nerför fjället, genom dalarna och in i Rondane. 

På kvällen kommer vi till Dørålseter. Jag har läst på nån blogg att det är fint att tälta vid ån. Vi drar ner våra grejer och sätter upp tältet. Här finns flera fina tältplatser men vi är ensamma. Vi varvar ner med en kopp te. Hundarna leker och stojar sen är det läggdags. Vi somnar till åns brus. 

Sol till regn

Från Losjön till Lofoten. Dag 1.

Losjön till Falun. 

Prolog. Jag har semester och ska åka till Lofoten med L och hundarna. Vi ska bila genom Norge och ta färjan ut till öarna. Där tänker vi oss några dagar med vandring och räkmackor. Allt börjar hemma i huset vid Losjön. 

–

Packning. Vad ska med? Vi tar det lugnt, viss om att vi har koll. Det ordnar sig. Sommaren har kommit på allvar och det är varmt och soligt.

Vi kommer iväg vid tolvtiden. Kör till Uppsala och käkar lunch på bk. Vi fikar hos vår vän veterinären som ser till att våra hundar får maskmedel och stämplar i passen.  De hade trott vi skulle äta med dem lunch och haft stök m att sno ihop lunch. Sorry, och tack. 

Vi får hjälp med avmaskning o stämpel och hängde en stund med barnen. De har nykläckta kycklingar och vi kikar lite på takprojektet. Sen drar regnet in. 

Vi rullar iväg frampå eftermiddagen.  Jag somnar på motorvägen. Vaknar i dalarna. Ihållande regn och 14 grader. Typiskt svenskt sommarväder

Vi landar hos familjen W som bjuder på kanonfin middag och vi sover i deras källare. 

Utenatt februari 2017

I februari tog jag bilen och for ut i skogen i Bergslagen. Jag fick vår hund Russin som sällskap. Det var snö, men plusgrader och regnade under natten. Det gick ok men blev rätt mycket kondens i tältet.

Morgonen var blöt

Russin nerbäddad under min dunjacka

Selfie med pannlampa

Utenatt januari 2017.

Nytt år, nya målsättningar. I år ska jag sova ute minst en natt varje månad, totalt minst tjugo nätter. Börjar bra med en liten ryggsäcksvandring till havet och en mysig kväll i brasans sken.

Gryning och finlandsfärja

Hillebergtält och brasa vid stranden

På väg hemåt efter en fin natt

Två. Västra skaftet

Måndag den 8 augusti. Ca 24 km.

Det har regnat under natten. När jag vaknar har det slutat, och tältet är torrt. Luften är sval, nästan kall. Det är fuktigt och det blåser. Jag lagar frukost sittande i tältöppningen med sovsäcken runt benen.

Morgonen gryr

Frukost, varm mjölk med mysli och kaffe

Upp i dimman går vägen

Det går trögt att komma iväg. Jag tvekar om vägval, packar, packar om. Vilken ordning ska jag ha saker i ryggsäcken? Till slut kommer jag iväg, nästan irriterad för att jag är så långsam. Nåja. Vad ska man göra?

Jag går över passet med renstängslet och styr västerut. Bergen sluttar ner mot sylsjön i söder. Jag tänker runda Helagsmassivet i ett högervarv och håller så högt jag kan i sluttningen. Efter ett tag hamnar jag i bland stenblock i en brant sluttning och det slår mig hur ensam jag är. Gå försiktigt tänker jag. Inga chansningar. Sätt ner fötterna med precision. Vill inte halka och stuka en fot här. Stenarna är torra som tur är och det går bra.

Renarna har trampat stigar längs sluttningarna. Ibland en, ibland flera parallellt. De dyker upp och försvinner. Jag knatar på med fin fart. Nästan uppe på passet vid västra helagsskaftet ser jag två pinnar i marken. När jag kommer närmare ser jag ett rävgryt. På pinnarna sitter kameror som ser ut som kamouflagefärgade rymdskepp. Jag är övervakad tänker jag och gör en grimas. Kanske blir någon rävinventerare glatt överraskad. Eller bara störd av att jag inte hade vett att hålla längre avstånd. Vem vet.

På krönet blåser det ordentligt från söder. Jag håller i kepsen med ena handen och ser ut över slätten som breder ut sig några hundra meter ner. Sylarna med snö. Helags på min högra sida som en jätte insvept i moln. Vinden ylar. Kuling kanske. Jag spjärnar emot vinden och sätter mig ner i lä bakom röset som står på passet. Kokar kaffe, tar några bilder.

Röset vid Västra Helagsskaftet

Helags, från väster

Undertecknad, med kaffe

När jag kommer ner för passet minskar vinden. Jag glider över ett snöfält på fötterna men inser försent att här ligger en massa renbajs. Mm. Nu med skor och händer inkletade med brun gegga fortsätter jag nerför sluttningen till närmaste vattendrag. Tvättar av mig. Fortsätter att gå med berget på min högra sida, så högt som möjligt för att få kort väg. Och det är roligare att gå högt upp. Det händer mer. Brantare, mer stenar, vattendrag att korsa.

Långt nere i dalen anar jag ett tält. Ett rött tält, kanske Hilleberg. Jag ser inga människor.

Regnet är på väg och jag jagar på. Vill hinna till Helagsstugorna för att slå upp tältet innan lunch. Det går snabbt att vandra, annalkande regn är bra motivation. När jag kommer runt ett hörn ser jag först mobilmasten och sedan stugorna. Regnet kommer ikapp mig när jag har någon kilometer kvar men jag satsar på att hinna fram. Pausar inte för att ta på regnkläder. Regnet är inte så intensivt så det är ok och jag hittar snart en plats för tältet en bit från stugorna, intill stigen som går mot toppen. Jag reser snabbt mitt tält, kryper in i skydd från regnet och drar igen och pustar ut. Nu kan jag vila en stund och fixa lunch.

Medan jag äter lunch hör jag ljudet av en helikopter som närmar sig. Jag drar ner en glipa i tältöppningen och kikar ut. Det är några av vännerna som jag ska möta upp här vid Helags. De har småbarn och tog helikoptern upp. Min bror, pappa och de andra i gruppen är på gång från Ljungdalen. Jag tänker mig att de borde vara halvvägs ungefär. Efter att ha fått i mig lite mat drar jag på mig regnkläder, stoppar några bars i fickan och ger mig iväg igen. Jag följer vandringsleden för att möta upp gänget. Efter nån timmes vandring möter jag upp dem. De kommer utspridda. Några har stannat för lunch. En del tog en macka i farten.

Jag hakar på min bror o hans familj. De har käkat lunch i regnet och är sist i kön. De har hunden med sig. Så mysigt med hund på fjället. Vi går och pratar, jag försöker peppa barnen, bjuder på bars och försöker förklara hur långt det är kvar. Vi har medvind och trots regnet går det bra. Vi kommer fram. De flyttar in i sina rum, vi äter middag tillsammans och sen är det tidigt i säng som gäller. Skalkläderna är blöta, skor och strumpor också. Men sovsäcken är torr och jag har en torr underställströja att dra på mig. Jag läser en stund, men somnar rätt så snart. I morgon blir det topptur.

Ett. Ramundberget – Predikstolen

Söndag 7 augusti. Ca 27 km.

Jag vaknar i ett svalt rum, fönstret har stått på glänt under natten. Det kommer ett svagt ljus från fönstret. Klockan är sex. Jag vet inte varför jag redan är vaken, men förväntan drar mig framåt. Det går lätt att gå upp. Ryggsäcken är redan packad. Snabb frukost, kaffe. Sen iväg. Pappa vaknar när jag skramlar i hallen, önskar god tur. Min bror tar ut hunden på en morgonpromenad.

Första stegen iväg från byn går lätt. Jag längtar ut från fyra väggar. Vill ha friheten att i varje ögonblick kunna ta beslut och ändra vägval. Leva i ögonblicket. Välja väg efter känsla, humör, what ever. Ta paus när jag vill, gå på om jag känner för det. Utmana mig om jag vill.

I go out into the desert to get my ass kicked – som någon skrev. Det ligger nåt i det.

Leden går genom skogen upp på kalfjället, rakt upp mot raststugan Svaletjakke. Jag följer leden, snabba skor, stavar i händerna, ryggsäcken är så lätt jag kan få den. Snabba korta steg, bra takt i stavarna. Första biten upp till raststugan går snabbt. Ingen idé att ta nån längre paus. Skriver mitt namn i loggboken. På destination skriver jag bara Helags om två dagar. Jag har inte bestämt rutt ännu.

Från raststugan lämnar jag leden och går norrut över mjuka tuvor och lätta sluttningar. Renar går och betar eller ligger o chillar här och var. De undrar vad jag vill och rör sig runt mig i cirklar. Även om jag hälsar glatt så är de inte imponerade utan fnyser och går undan.

Passerar mellan Nedsjön och Mittåsjön och äter lunch i lä bakom en sten. Ett duggregn drar över, en lätt föraning om vad som väntar. Det är svalt och jag tar på min fluffiga jacka och regnbyxor. Låter fötterna luftas.

Innan jag åkte hemifrån tänkte jag mig att ha mobiltäckning hela tiden. Nu har jag inte haft täckning sedan jag lämnade raststugan och jag ångrar att jag inte ringde L och pratade med henne. Jag tänkte att det skulle va lugnt. Att vi kunde höras när som. Ska jag vara utan täckning i flera dar vill jag prata med henne först. Nu känner mig obekväm. Fan också. Jag kan se en mobilmast men uppenbarligen har jag fel abonnemang. Ångrar mig lite. Ska jag gå tillbaka en bit, ringa upp o prata en stund? Eller får jag täckning längre fram? Jag satsar på att det löser sig. Jämtland är inte Lappland. Snart täckning igen, tänker jag.

Jag går vidare mot Helags. Det är torrt och lågt vatten i bäckarna och det är lätt att vada. Jag plaskar över i skorna och går bara på. När jag kommer upp på en höjd får jag en aning av signal. Verkar få kontakt med en mast neråt Ljungdalen. Lättnad och lugn. Står på tå och skickar några sms och går sen vidare upp i dalen öster om predikstolen. Vid några buskar stöter jag upp en kull ripor. Stor fin kull med stora flygfärdiga kycklingar. Välmående vilt gör mig glad.

Jag fortsätter upp i dalen, går längs bäcken upp mot passet. Klipporna är svarta, höga och tunga. Regnvåta. Högt upp ligger snöfält. Längst upp vid passet går ett stängsel. Renarna har inte fri passage här. Jag stannar ett tag i vinden och ser mot väster. I Norge skiner solen. Här hopar sig molnen och vinden tar i. Jag backar ner i dalen igen. Äter middag i lä vid några stenar och slår sedan läger. Här finns fina tältplatser och jag kan välja och vraka.

Rinnande vatten, plant torrt underlag och mobiltäckning. Jag kryper ner i sovsäcken och läser i mobilen en stund, Carrot Quinns Thru-hiking Will break your heart. Somnar snabbt och sover gott hela natten.

Går i tisha. Anar inte att sommaren är på väg att ta slut

Heh-llaaghs

Tillbakalutat vägval

Lyxcamping på plant underlag. Predikstolen har uppnäsa

Om ryggsäcken Bergans Rondane 65 (herr)

Jag är sjukt dålig på att packa smart. Tar alltid med mig bra-att-ha-saker och litar mer på tunga ”gedigna” saker än lätta. Vad tror jag ska hända egentligen? Hittills har jag inte lyckats slita ut något på tur och har aldrig behövt vända för att jag har saknat något i väskan. (Jag har behövt vända för att jag har glömt ta med mig viktiga grejer, typ som bössan när jag ska ut på jakt. Men det är en annan sak.) Så. Nu tänkte jag försöka lära mig nåt nytt. Att packa lite lättare. Spännande tanke ändå.

För att packa lättare känns det meningsfullt att börja med det som väger mest, typ ryggsäck, tält och sovsystem. Och dessutom. Oavsett storleken på väskan kommer man fylla den. Jag ska alltså satsa på en lättare och mindre rygga. Valet föll på Bergans Rondane (herr), 65 Liter. Det är en konventionellt byggd rygga med inbyggd aluminiumram, så inget märkligt alls. Med lite smarta materialval och kompromissande design så är vikten på nätta 1,4 kg.

Jag fick tag på den på rea för typ fjortonhundra på en webbutik och fick tyvärr inte välja färg, men det är ok. Lila funkar.

Undertecknad, med lila ryggsäck

Hittills har jag hunnit gå ca 40 km med den. Mest med diverse packning bara för att känna på vikten och träna på att gå med den, men också en liten helgtur med tält. Här kommer en första recension så här långt.

Från sidan, stretchfickan där jag har flaskan är alltför tajt

Väskan är uppdelad i ett huvudfack, toppmatat. Det finns ett litet fack i botten som går att nå via en yttre dragkedja också. Jag har inte riktigt kommit på om jag tycker det är vettigt ännu. Om du har tips på vad som är oslagbart att ha i ett sånt fack så hör av dig. Topplocket är fastsytt på sidan mot axlarna och spänns med två remmar. Bärsystemet går att justera för olika långa bärare. Justering med kardborreband. Enkelt att justera och har inte krånglat. Nätt och jämnt tillräckligt lång för mig. Men så är det alltid. Axelremmarna går att justera längden och har toppstramare. Det finns en bröstrem. Midjebältet är stabilt, men lätt. I början upplevde jag remmarna som jäkligt smala men de funkar bra. Spännena är stabila och tål att bältet spänns ordentligt. På utsidan av säcken finns tre ytterfack i stretchtyg där man kan knö ner typ regnkläder. Jag hade gärna sett att det gick smidigt att stoppa ner drickaflaskan i sidofacket, medan man har ryggan på sig. Det funkar sådär skitkass. Stretchtyget är för tajt så det blir lurigt att lirka ner flaskan medan man har ryggan på sig. Synd. På midjebältets ena sida finns en ficka med dragkedja. Bra. Men varför inte på båda sidor? Sen finns det en del yttre fästpunkter för att fästa remmar för typ tält/liggunderlag/metspö om man vill det.

I botten finns ett fack som man når via en dragkedja

Dragkedja längs sidorna öppnar hela säcken utifrån

Topplocket spänns med två remmar. En rem håller stor stretchficka

Konventionell öppning med snölås

Topplocket är rymligt

Bärsystemets längd går att justera med kardborreknäppning

Bärsystemet funkar fint för upp till moderat vikt, kanske 15 kg. Detta är inte en säck att bära tungt i. Jag tycker spontant att säcken är en aning konstigt fördelad. Jag hade gärna sett den högre och mindre djup, för att få vikten närmare kroppen. Nu är det viktigt att tänka på viktfördelning när man packar så man får tunga grejer nära sin rygg. Ett topplock som går att lossa helt hade varit fint.
Såhär långt betyg 3 av 5. Bra. I det stora hela välbyggd och bra. Detaljer känns halvbra. Stretchtygsytterfickor känns som en dålig ide.

 

skog stig och roslag

En junieftermiddag packade jag ryggsäcken och gick iväg en tur på Roslagsleden. Jag fick sällskap av Russin, vår weimaraner. Vi tog stigen åt norr, från Losjön och tassade in i skogen. Juni, är ljus men inte varm. Kängor och långbyxor. Tisha under skjortan. Men det var lite för mycket. Vi gick på stigen som är leden, hälsade på några hästar som levde finliv i en hage, men annars var det lugnt. Ljuden av glassbilen gjorde det mer än uppenbart att vi var långt från vildmarken, och rätt nära sommarstugeområdena där helglediga föräldrar skulle köpa glass till sina barn. 8 km in fick räcka för den här dagen. Vi valde ut en plats för tältet i skogskanten. Plant och mjukt. Perfekt. Snabb frystorkad middag i solig stenslänt. Jag var trött och gick o lade mig tidigt. Dåsade lite medan jag kikade på kartor över Helags och området runt Ljungdalen och Ramundberget. Dit vi ska sen. I sommar. Hussen (jag) hade glömt både liggunderlag och täcke till hunden och fick därmed bjuda till och dela med mig av en flik av sovsäcken. Vi somnade snällt. Under natten vaknade vi av en råbock som skällde högljutt. Undrade väl vad det var för knasboll som slagit upp ett Hilleberg på hans tomt. Nåja.

Kvällshäng

Roslagsleden

Morgonen kom. Hundmat till Ru och gröt till mig. Och kaffe. Sen gick vi hemåt, samma väg som vi kom igår kväll. Hälsade på hästarna igen. Gick hem genom skogen. Jag fick ihop några kilometer och kan väl säga att jag har invigt både liggunderlag och ryggsäck nu. Mer om dem i annan post.

Morgontrött hund i dunsovsäck

Vind eller mygg. Utenätter på Fulufjället

Utrymmet i bergens vidder öppnar upp sinnena, skjuter prioriteringar och måsten åt sidorna och skapar ett rum för eftertanke, för känslorna att landa. En fjälltur i slutet av semestern gav mig tillfälle att stanna upp och lyssna inåt. Jag tog vara på den möjligheten. Själen och kroppen var inte i fas innan, men efteråt såg jag lite klarare.
Med vår unghund, settern Tesla, som sällskap åkte jag upp till Fulufjällets nationalpark. Ryggsäcken var packad med tält, fiskegrejer och kameran. Planen var att komma upp på fjället, njuta av vidderna, dricka kaffe och fiska. Lågt tempo, mycket tid till eftertanke.

Vid nationalparkens entré köpte jag en fjällkarta och fiskekort. Stigen upp mot fjället började alldeles intill och det tog bara en liten stund innan skogen tunnades ur och och utsikten över granar och kullar öppnade sig. En härlig syn.
Fulufjället har branta sidor men är flackt på övre delen. Här har man milsvid fri sikt över sjöar och lugnt sluttande kullar. På avstånd skymtar högre toppar i Norge. Det doftar från myrarna och luften är frisk och klar.

När vi kom upp på fjället tog vi sikte mot Rörsjöarna, någon kilometer bort. Vi gick förbi stugorna och satte upp tältet på en liten höjd, intill en annan sjö. Jag fiskade lite på kvällen i solskenet. När mörkret föll somnade vi lugnt och sov gott. Det var en bra tältplats och jag vaknade nöjd och utvilad.

Det är egentligen först när man vaknar ute som jag börjar släppa taget om vardagens bekymmer. En tur på flera dagar ger mångfalt mer i utbyte än bara en övernattning. Dagen låg framför mig. Oplanerad och outforskad. Ingen plan, inga måsten.

Jag ville fiska och hade läst någonstans att sjöarna i norr var fina för det. Jag resonerade mig till att de sjöar med utlopp norrut, i den lätt sluttande terrängen borde kunna ha bra med fisk. Få öringar lär vandra upp för sjuttio meter fritt fall i Njupeskärs vattenfall, tänkte jag.

Vi gick till stugorna vid Stora Harrsjön och tog sen norrut och följde sjösystemet norrut. Stannade här och var för att prova fisket. Några killar jag mötte vid en bäck tipsade om kopparfärgat skeddrag. Vid nästa sjö provade jag ett litet skeddrag och då blev det utdelning. En röding på 28 cm. Vilken känsla för en nybörjare! Otroligt roligt.

Framåt eftermiddagen begav vi oss upp på fjället. Jag ville tälta på höjden för att få torrare omgivning och mer vind. Myggen och framförallt knotten gick hårt åt hunden. Jag hittade en skaplig tältplats, torrt och fint men lite knöligt underlag. Fisken grillades över öppen eld och smakade fint. Tesla var rejält trött på kvällen. Många intryck för en valp.

Söndagen kom med väderomslag. Kall morgon med duggregn och låga moln. Vi åt frukost och packade ihop och gick ner från fjället. På vägen såg vi en riphöna med två små kycklingar. Roligt! Vi gick ner vid Njupeskärsfallet och fick en fin utsikt. Väl nere i dalen tog jag en kaffe på fiket och sen rullade vi hemåt igen.